När vi skaffade Titan för över 7 år sedan, insåg vi, att vi inte längre skulle ha möjlighet att åka på semester utomlands på samma sätt som vi gjort tidigare, d v s ibland 2 ggr om året, både sol- och skidsemestrar! Men det har aldrig känts som att vi blivit tvungna att försaka något, utan det har hela tiden varit ett medvetet val från vår sida. Vi bestämde att vi skulle göra saker där han kunde följa med istället. Det har inneburit att han har rest runt i Sveriges avlånga land en hel del. T ex så cyklade vi efter Göta Kanal sommaren 2000 och flera år i rad har vi vandrat i fjällen (fullständigt obekant för författaren tidigare!), för att inte tala om alla resor till Småland och Norrland. Givetvis har det rullat på samma sätt för Demira, som kom till familjen 2005.

Ibland känns det som om vi kanske trots allt har prioriterat hundarna lite väl mycket, för det har inneburit att vi inte sett till att skaffa oss hundvakt alls, inte ens för en dag! Endera har hundarna följt med eller så har vi avstått.

Vi gjorde faktiskt en resa utomlands i september 2004. Då åkte vi till Mallorca, och vi lämnade för första gången bort Titan som då hunnit bli 5 år! Den enda vi kunde tänka oss, att ta hand om vår lilla kelgris, var ju förstås Adrienne! Trots att vi visste att vi lämnade honom i de bästa händer, så var det jättejobbigt. Vi ringde och sms:ade hela tiden. Adrienne trodde säkert att vi var helt galna. Det gick ju givetvis bra, fast han hade förstås inte ätit de första dagarna och stod vid grinden och väntade på oss. Tur att Adrienne inte berättade just dessa detaljer när vi var där nere, för då hade vi väl tagit första bästa reguljära plan hem!

Men vad jag vill komma till, är att nu har det hänt igen! Vi har varit på en 5-dagars minisemester på Kanarieöarna. Titan lämnade vi hos en sportlovsledig familj här på landet (Mellösa). Han stortrivdes. Han fick följa med till stallet varje dag och träffade både kor och hästar. Sedan umgicks han med familjens två katter, de delade tydligen på maten. Demira fick åka på "uppfostringsanstalt" hos Lordchamp, vilket verkligen var något hon behövde! Det gick förstås jättebra även det. Lite "däng" blev det väl, men enligt Adrienne anpassade hon sig bra till flocken och dess "bitchar"!

Detta var alltså andra gången på 7 år som vi lämnade bort våra hundar. Det var inte känslomässigt fullt lika jobbigt denna gång, men det blev minst lika många sms som första gången! 

Demira och Titan
 

Så med detta vill jag egentligen bara säga: att givetvis ska vi ta hand om, vara med så mycket som möjligt, och måna om våra älskade hundar. Men det är inte helt oviktigt att hitta personer som kan ta hand om våra fyrfota vänner ibland. Det kan faktiskt hända saker som gör att man måste lämna bort dem ett tag. Så lite träning att vara borta skadar nog inte varken hund eller ägare!

Skickar med ett litet kort från våra raringar, som givetvis blev "oxtokiga" (ett Adrienneord) av lycka när vi kom och hämtade dem!

Tack Adrienne för att du är den du är!

Örjan, Leif, Titan och Demira

Hem