|
Matte och husse hade lämnat mig
och min kompis Zkrållan hos vår uppfödare, ”mormor” Adrienne. Jag
hade redan bestämt mig för att jag inte alls tänkte umgås med alla dessa
berner, för jag är en lady av fin börd. Gå i delat koppel tillsammans
med någon annan berner, det ville jag inte heller göra. Usch och fy, det
gick inte för sig. Jag förstår fortfarande inte varför ”mormor” blev
så arg. Jag vägrade ju bara att gå med de andra. Hon kunde ju faktiskt ha
gått en promenad med enbart mig, när hon varit ute med hela gänget.
När en vecka gått och matte och
husse fortfarande inte hade hämtat mig, så började det bli lite svårt
att vara av finare börd. Jag glömde helt enkelt bort det, för jag ville så
gärna ligga i soffan m m. Dessutom var det - om jag ska erkänna det så här
efteråt - ganska kul med de andra bernisarna.
”Mormor” förstod sig inte
heller på när jag var hungrig, så jag blev tvungen att helt enkelt tala
om det för henne. Jag kliade mig febrilt, gäspade stort och högt.
Dessutom provade jag att stirra ut henne så mycket jag kunde, för att hon
skulle fatta hur hungrig jag var. Då sa hon bara något om att ”det går
i släkten” och nämnde min riktiga mormor, nämligen Queen.
Sedan sa hon att jag även var
lik min far Sigge, d v s en hejare på att springa. När jag gjorde det var
jag nämligen inte av någon finare börd, för det var så kul att springa
även om det var flera bernisar med.
– I ett sådant läge hade jag
helt enkelt inte tid att tänka på hur fin jag faktiskt är, erkände Xi.
|
