Väl hemma blev jag ju lite irriterad, dom kunde ju ha visat någon sorts ödmjukhet när dom kom till ett helt främmande ställe, visa lite hemlängtan eller vara lite ”låga” i största allmänhet. Men icke. Dom stäppade in på mina och Titans domäner och gjorde sig väldigt hemmastadda på en gång och verkade tycka att livet lekte.
 
Det tog ju inte lång stund förrän jag insåg vad den där Milton var för gynnare! Han trodde visst att jag var en löptik, för nu ville han hoppa på mig hela tiden. Först tyckte jag nog han var lite besvärlig men jag insåg snabbt att han aldrig skulle ha en chans, och så försökte jag skrämma honom ibland. Efter några dagar så fattade han att det inte var någon vits med mig, så då kunde vi börja att leka riktigt bra.

Sigge vågade jag inte riktigt närma mig de första dagarna, men det visade sig ju att han var ju riktigt snäll. När jag ville ha lite lugn och ro, så kröp jag lite närmare Sigge, för då vågade inte Milton tjafsa med mig.
 
Det visade sig ganska snart att Titan inte skulle vara borta en ”weekend”, utan det blev en dryg vecka. Så jag fick god tid att lära känna dessa stiliga killar. Vi gjorde en del skogspromenader. Gud vad duktiga Sigge och Milton var. Dom följde så fint med. Det är annat än Titan. Han brukar ju fastna vid första bästa fläck, och där skulle han ju bli kvar om ingen till slut lyckas få med honom. En dag var vi in till byn (Mellösa) och fikade, d v s det vara bara Örjan som fikade, vi fick bara vatten! Men alla tyckte de att vi var så fina och det var många som kom och klappade och berömde oss.
 
För övrigt har vi mest varit ute på tomten, bl a skrämde vi allt som passerade på vägen. Både Milton och Sigge var bra på att stämma in i mitt skällande. Enda skillnaden är att Milton och Sigge tystnar när dom blir tillsagda, men det gör inte jag. Vissa dagar var det ju så varmt att vi bara låg och flämtade i skuggan. Sigge tyckte att det var skönast att ligga inne. Emellanåt gjorde vi någon räd upp på ”stora stenen”, eller sprang över grönsakslandet och i rabatterna.

Milton hjälpte till med lite ”skogsavverkning” på tomten. Efter att Leif hade sått i grönsakslandet, så satte dom staket runt så att vi inte kunde komma in, tråkigt tyckte vi!
 
Nåja, en vecka går fort. På söndagen åkte vi hämtade Titan. Jisses vad mallig han hade blivit då. Han såg ut som om han var kung på stället! Fjantigt tycker jag! Men det var ganska kul att få hem honom igen. Fast jag förstår inte varför han verkar så trött? Han kanske inte haft det så kul, fast alla säger att han har varit överlycklig flera gånger. Ja det där förstår jag i alla fall inte, det är sånt där vuxenprat som är obegripligt.
 

Upp       Hem